Jag har själv kunnat titulera mig Personlig Tränare sen 2011 då jag gick en utbildning via Personal Training School, som jag skrev om i inlägget om ständigt lärande. Idag har jag bjudit in Anna Lennartsdotter Lindbom att skriva om sina tankar kring detta yrke då hon själv arbetat aktivt som PT i många år. Jag hade själv förmånen att träna med henne som jag skrev om i en ny träningsupplevelse
Att vara personlig tränare innebär…
inte bara ett val av yrke. Den dagen jag gick min första utbildning så förstod jag nog inte exakt hur det skulle påverka mitt liv. Det är ett yrke som man liksom ÄR, inte bara har.
När jag vaknar på morgonen är dagens klienter redan i mitt huvud, jag vet vad var och en av dem har för behov och börjar förbereda mig på vad dagen har för utmaningar.
När jag går utanför dörrarna till mitt hem så är jag mitt yrke, jag möter medlemmar från gymet på väg till och från lämningen på skola och förskola, alltid beredd att svara på frågor om skador, träning och kost. Det kanske är så att jag inte sätter gränser riktigt här, men jag gillar att vara mitt yrke. Jag brinner för att hjälpa människor och då ingår liksom även vardagen. Det finns inga tydliga linjer.
När jag går genom entrén på Flex Sportsclub i Hägersten så kommer leendet automatiskt, det är lika kul varje morgon att träffa morgonpigga medlemmar som redan är igång med vad de nu ska göra.
När jag går och handlar på närmaste affär eller åker tunnelbana får jag alltid vara beredd på att folk hejar och att jag får heja tillbaka även om jag inte vet exakt varifrån jag känner igen dem. Det kan ju lika gärna vara från barnens skola och förskola som det kan vara medlemmar på gymet, eller kanske till och med både och.
När barnen gått och lagt sig så skrivs anteckningar om dagens arbete och jag kollar igenom vilka klienter jag träffar nästa dag. Ibland vaknar jag till och med på natten då jag kommer på hur jag ska hjälpa någon.
Det sista året så har jag vidareutbildat mig till 3D-tränare, något av de smartaste drag jag gjort genom åren. Jag har efter dessa utbildningar lyckats hjälpa människor mer än jag någonsin kunde innan. Att bygga muskler klarar alla. Att förbereda klienter så att de inte skadar sig eller hjälpa dem tillbaka efter skada för att inte bli drabbade igen är mycket mer komplext. Jag kan inte på långa vägar så mycket som jag vill, men törsten efter kunskap är otroligt stor!
Att utbilda sig kontinuerligt är otroligt viktigt som PT, hur ska du annars kunna ge dina klienter det allra bästa? De betalar dig för att ge dig det allra senaste, de räknar med att du kan ditt arbete och ger dem redskap att nå sina mål med de medel de kan och klarar av. Om jag lutade mig tillbaka och hade full tilltro till den utbildning jag har i grunden så hade jag aldrig kunnat ge mina klienter de de behöver.
Genom att aldrig tro att jag är fullärd så skapar jag en trovärdighet och genom att alltid vara ärlig med vad jag kan och inte kan så skapar jag ett förtroende. Genom ett stort nätverk med andra yrkesgrupper som sjukgymnaster, kriopraktorer, naprapater och massörer så kan jag alltid tipsa medlemmar och klienter om var de kan få mer hjälp utöver att träffa mig.
Vi får aldrig tro att vi kan allt, vi måste vara ödmjuka inför att det finns mer kompetens där ute och vi måste brinna för var och en av våra klienter. Ingenting halvdant. Ingenting utan att hjärtat är med. Vi är inte klara bara för att vi gått en utbildning och fått en licens, det är bara en biljett för att få börja vår resa. Ibland måste vi kliva av tåget och köpa ny biljett och kanske byter tåget riktning då så du landar någonstans där du inte trott du skulle hamna. Det är precis som det ska vara.
Vill du följa med på min resa? Jag bloggar om personlig träning, att vara mamma till fem och om livet i största allmänhet på www.lindeducation.net/blog.html
Inlägget Att jobba som personlig tränare dök först upp på Liltraining - Maria Lavestedt Segeblad.