Jag är mamma och fru först och främst. Men jag är även egen företagare, blivande ultralöpare, träningsfantast och vän. Tragiskt nog i den ordningen.
Suck. Var det bättre förr när vi var små och våra mammor endast hade blå mascara och vi fick dricka ur plastmuggar på födelsedagsfester. Som det går att läsa i den artikeln. Har vi alla blivit prestationsprinsessor och prinsar i jakten att vinna i den sociala media tävlingen vem som hinner mest och ser ut att ha mest glammigt liv.
Sen läser jag det här inlägget från Emmi som skriver på Explorista. Det handlar om att vara bloggare samtidigt som en jobbar heltid, har barn och hem att ta hand om och samtidigt försöker träna som en elitsatsande. Jag älskar att blogga, mina barn och ett hem jag trivs i. Jag försöker driva ett företag och uppfostra två söner, jag hinner inte städa varje dag och har beställt en matkasse som kommer varje vecka med färdiga recept och ingredienser. Jag vill träna minst 3 ggr per vecka men blir våldsamt lycklig och tacksam om jag får till 5 pass. Jag anser mig vara en prestationsprinsessa. Och det är jag inte stolt över.
Det jag är stolt över är att jag vågar drömma stort för framtiden. Men jag inser också att det är en skör balans att kämpa för sina drömmar, och samtidigt vara närvarande i nuet, som mamma och fru. Att träffa mina vänner och bara gå en promenad för att det är skönt med frisk luft.
Ibland tänker jag suck om mig själv och ibland tänker jag wow you go girl!! Och så kommer det väl fortsätta vara antar jag, jag accepterar det. Och det faktum att det får ta tid att nå mina drömmar. För det får inte ta mer tid än nödvändigt från tid tillsammans med min familj.
Och tänker så här (se bilder nedan) Hur tänker du om detta?
Inlägget Lilla fröken duktig dök först upp på Liltraining.