Jag kom igång med löpningen igen precis innan jag blev sjuk. Det var ett magiskt löppass där jag bestämde min framtid med löpningen för den närmsta tiden.
Jag blev inspirerad av Anna att ta ett foto per km. Det blev motivationen den dagen att komma ut. Hade bestämt mig kvällen innan att jag skulle efter lämning på dagis och innan jobb ta en löptur i skogen, något jag fått längta väldigt mycket efter pga strulande knän i ett gäng månader. På morgonen snöade det, eller det blåste kraftigt och piskade runt snön. Då höll jag på att ändra mig. Men jag tog mig i kragen och kom ut. Alla pass kan inte vara drömmiga.
Och så glad jag är att jag kom ut. Strax efter första stegen så slutade det snöa och jag kände mig pirrig och hoppfull.
Efter ett kort transportsträcka på asfalt kom jag så in i skogen, och den känslan! Hade bara tänkt ta 2,5 km spåret men bestämde mig snabbt för 5 km och att varva in mer gång med löpningen för att klara av den sträckan på mina numer lätt ovana löparben.
Det var en magisk känsla att få tassa in i skogen på det mjuka underlaget som blandas med både stenar och rötter och gör det lite extra härligt och spännande. Jag fick hålla tillbaka för att inte flyga iväg, kroppen kändes stark och inne i skogen var det lugnt och varmt vilket gjorde det extra inbjudande att bara släppa allt och springa.
Jag valde att springa utan musik eller pod i hörlurarna för en gångs skull, bara njöt av att vara här och nu. Sprang om en äldre herre som var ute och gick som jag hejade på i farten men i övrigt var det bara jag och träden. En av anledningarna till att jag älskar att springa i skogen. Kvalitetstid med mig själv.
Med risk att vara lite På Spåret härmapa, är det någon som känner igen var jag är?
Bara en km kvar tills jag är hemma. Det slutade på totalt på 6 km. Jag har den stora äran att bo 30 sekunder från Sörmlandsleden och kan därifrån ta mig in i skogen i flera mil åt båda hållen. Stigen nedan går jag nästan dagligen när jag hämtar eller lämnar på dagis. Allt som oftast får Noah, min äldsta son välja mellan tre möjliga vägar att gå hem och han väljer 9 av 10 gånger att gå igenom skogen.
Det är underbart att minnas tillbaka till detta pass nu när snoret rinner och halsen svider. Att veta att jag kommer få springa här igen. Drömmen nu är att bli frisk och kunna sticka ut och köra ett snölöp innan all snö är borta.
Men så snart jag är frisk och kan tassa igång igen så går jag tillbaka att köra 12 veckor strikt efter Maffetone. En teknik som baserar sig att springa efter puls. Med detta blir det ett positivt sätt att även stärka leder och ligament sakta men säkert för längre distanser. För det är det jag siktar efter, jag minns med glädje tillbaka när jag var ute i skogen 2-3 timmar och tassade runt med bara vatten och lite energi, när kroppens fettdrivande motor fungerade utmärkt och energi och träningsglädje var på topp.
Klurar fortfarande på vad jag ska ha för lopp som motiverar mig i min träning, vill ha ett i trixig terräng runt 1,5-2,5 mil i Sverige men ännu inte fastnat för något. Funderade på Salomon 27K till sommaren men då vi planerar att vara på semester i Åre då så har vi valt att inte kombinera semester och lopp denna gång utan vill njuta av friluftsaktiviteter till fullo till istället tillsammans hela familjen.
Tränar du för något speciellt nu?
Inlägget Ett foto per km på löppasset dök först upp på Liltraining - Maria Lavestedt Segeblad.