Igår kväll tog jag en paus från mitt trygga liv, flyttpackning och nattningar och gick på ett informationsmöte om att jobba som volontär.
Jag har sedan jag började se bilder från de stackars syrianer som flyr sitt land tänkt mycket på mitt liv och hur lyckligt lottad jag är i jämförelse. Jag fick äntligen upp ögonen för det som händer därborta, lyfte bort ögonbindlarna kan man säga. Jag försökte kort därefter hålla i ett träningspass för välgörenhet i egenskap av grundare till Bootrun – Löpning för alla.
Jag har mer och mer känt att jag borde, nej att jag vill, göra något för att hjälpa dessa människor som det gör mig så ont i hjärtat för deras situation. Jag började försiktigt förra veckan genom att handla mat till en tiggande rumänsk kvinna utanför Ica. Henne skänker jag alltid något numer när jag är där.
Jag ska erkänna att jag är rädd. Det var inga upplyftande nyheter om människorna i flyktingboendena. Men samtidigt känner jag att det är min medmänskliga skyldighet att hjälpa till. Att behandla dessa individer som jag själv vill bli behandlad om det vore omvända roller.
Under flyttpackningen har vi rensat ut massor av kläder som jag och min man kommer lämna till Röda Korset så att de kan komma till nytta för människor som verkligen behöver dem.
Sen tänkte jag att ska försöka lära mig några ord rumänska för att kunna säga något till kvinnan utanför Ica. När vi ses numer så känns det naturligt att le och vinka till varandra, och skiljas åt med en kram. Det gör mig glad att se värmen i hennes ögon.
Bläää vad självgod jag låter nu, men jag är stolt att jag äntligen agerar. Det har gått många år utan att jag gjort det…
Inlägget Att jobba som volontär dök först upp på Liltraining.